Finestkind IPA

Jag tog en klunk och munnen vägrade sluta dricka. Klunk på klunk på klunk försvann ner i halsen. Så satans gott! När jag slutade klunka i mig var det nästan en euforisk känsla som uppstod. Humligt och beskt. Citrus och fruktigt. Allt stämde. Jag tror till och med det var rätt dag att dricka den. Allt var så nära perfekt man kan komma. Och titta på etiketten. Två gubbtjyvar som vet vad livet går ut på - öl, garv och slå sig på knäna. Det blir inte bättre än så. Det här är en av de bättre öl jag druckit på länge.