Old Fashioned Lemonade IPA

Semester. Solsken. 26 grader i skuggan. Så vi hamnade på filten under äppelträdet Henok Fentie, John Ajvide Lindqvist, barnet och jag. En typiskt bra stund.

Ölen är som ni ser den där lemonad-IPA:n som inte ens bryggaren fick köp utan att visa leg. När jag låg där i skuggan och drack slog det mig att än en gång har Omnipollo gjort en öl som får även mig att reflektera över vad öl är. I basen tycker jag mig, och det kan vara inbildning, känna den där Omnipollosmaken för att sedan få munnen fullsmockad med citron.

Är det bra? Mjo, det är det. Tror jag. För handen på hjärtat slog tanken mig, hade jag tyckt det här var lika bra om det inte stått Omnipollo på burken? Säg om det stått Desperados. Hade det varit lika gott? Jag hoppas det, att elitismen inte växt så pass mycket och att jag hade tyckt det samma för det är en läskande och törstsläckande öl med sju ruskigt väl dolda procent. Visst är det mer åt öldrink-hållet än en typisk öl (vad nu det är för något) och just nu funkar det ruskigt bra i mitt liv.