Unfiltered Sculpin

Nackdelen med att bo i ett hus från början av 1900-talet är att det här med standardmått är något man kan glömma. Lägg då till att vi bor i ett hus som en gång i tiden var ett tvåfamiljshus som sedan blev enfamiljshus så är det att glömma standardmått gånger två som gäller. Lägg även till ett barn som precis lärt sig krypa ninjasnabbt så förstår ni säkert att det krävs massor med grindar av icke standardmått. De går att köpa, för ungefär en arm, ett ben och halva surölshyllan så det var inget alternativ. Istället drog jag fram verktygslådan, en ofiltrerad Sculpin och gick in i full blown Ernst-mode.

"Men ölen då din förbannade Kirchsteiger-wannabee" vrålar säkert ni i smärre humlefrustration. Jo tack, den var bra. Lite råare och inte lika len som vanliga Sculpin men ändå fruktansvärt lätt att dricka. Det var ett tag sedan jag drack Sculpin så kan inte med säkerhet säga att den är bättre eller sämre på ditt och datt utan nöjer mig med att Unfiltered Sculpin är så bra att det surrar som en humla i bröstet. Eller som en katt i solsken. Eller smakfull som en ståtlig julgran i motljus. Mogen kvinna etc. Ja, ni fattar. Ernst out.