Amager Beer Week

Högt och lågt i Amagerland

Amager Beer Week rullade in med en hel drös av mina favoritöl. Det räcker med att säga Batch 1000, Wookie IPA och Todd the Axeman för att snålvattnet ska börja rinna. Men jag vet inte om det är recepten som ändrats, mina smaklökar som fungerar annorlunda eller bara att jag gillar annorlunda nu för snacka om antiklimax.

Vi kan börja med Wookie som var så fruktansvärt besk att det var allt som kändes. Kan tänka mig att det är så här det känns att slicka Chewbacca i armhålan efter ett gympass. Todd som jag tidigare upplevt som väldigt rund och fyllig var nu ganska platt med en knepig smak jag närmast kan beskriva som vitpeppar. Batch 1000 brukar vara magisk men var bara tam. Kanske berodde det på att Wookien mördat alla smaklökar men ingen av dessa tre var speciellt bra.

Som tur var fanns Herr Fredriksen, en helt fantastisk imp stout, och räddade kvällen. Även Amagers collab med Trillium Sigtebrød som jag på flaska tyckte var ganska tråkig var nu i fatfom riktigt bra.

Så visst är det kul när ett tap take over-tåg som Amagers rullar in i stan, men det är sjukt jobbigt när gamla favoriter drabbas av ”hårdrocksband från 80-talet som nu ger sig ut på turen igen”-syndromet och inte längre lever upp till minnet av det dom en gång var.