Ölprovning, fasta sortimentet

"Nu blev min ölkonsumtion dyrare."

Ord som sammanfattar kvällen för en av deltagarna på provningen av Systembolagets fasta ölsortiment, en kväll med allt från tokljus lager till kolsvart stout. Majoriteten av de som var med hade liten till medelstor kunskap om öl vilket gjorde det väldigt kul att få visa upp att en öl inte bara är en öl men gjorde mig även lite smått nervös över att vi bland annat skulle testa suröl.

Vad finns på lager?

Provningen var uppdelad i ett antal sessioner, från ljusaste lager till mörkaste stout. Vi började med en i mitt tycke blaskig öl, Pabst Blue Ribbon. Gick vidare genom Mikkellers Drinkin' in the sun, Gotlands Bryggeris Wisby Weisse och kvällens lågvattenmärke Desperados. Jag kan ha gått lite väl hårt åt Desperados när jag beskrev den som "den sämsta och värsta öl Systembolaget har, ren skit!" men jag tror inte någon tyckte om den, så jag antar min beskrivning var korrekt.

Då de flesta öldrickare håller sig i lagerlandet var den bästa lager Systembolaget säljer, American Dream från Mikkeller, en given öl att ha med. Här var det många "stor stark"-drickare som konstaterade att det var stor skillnad på American Dream och en vanlig fatöl på krogen. Lyckan spred sig som en varm sommarhumla i bröstet på mig!

Fyra nyanser av ale

IPA har under många år varit stort. Tyvärr tror många att IPA, APA, IPL, DIPA med flera är ungefär samma sak. Därför var sessionen "Fyra nyanser av ale" en form av "nej så är det inte alls"-grej från min sida. Först ut var Poppels utmärka American Pale Ale följt av Founders All Day IPA och dess storebror Founders Centennial IPA. Som krona på verket avslutades alesessionen med en av Systembolagets bästa öl, Omnipollos Nebuchadnezzar. Några tyckte den var lite för mycket, vilket om man inte är van DIPA är helt förståeligt. De fick då testa den igen med några bitar Gruyèreost och ögonbrynen flög i höjden. "Jag visste inte att ost passade så bra till öl!" sa någon. Jag sa inte så mycket för jag hade hela munnen full med ost och Neb.

Surt sa räven

Nästa del var suröl, något jag var lite orolig över att de flesta skulle smaka och tycka var helt fel. Det enda som var fel var min oro. Både 3 Fonteinen Oude Geuze och Boon Oude Kriek gick hem hos i stort sett alla. Som den surölstorks jag är var detta snudd på kvällens höjdpunkt. Surölens gospel sprids! Halleluja!

Totalt jävla mörker

Som avslutning gick vi all in med Systembolagets mest prisvärda öl imperial stouten Yeti från Great Devide samt BrewDogs monster Tokyo. Till detta gick även mörk chilli- och hallonchoklad runt för att visa på hur mycket choklad kan höja smaken på en stout med lite tryck i. För har man inte testat en småvarm stout med en bit choklad tyckte jag det var hög tid att göra så.

Bortsett från att jag var ganska uppe i varv första halvtimmen gick hela provningen fantastiskt bra. Att många kommit och sagt saker i stil med "har aldrig sett på öl så här" och "trodde inte jag gillade typen X men det här var ju grymt!" får ölnörden i mig att må som en katt framför en varm brasa. För i slutändan är det precis det som allt handlar om för mig, att sprida ölglädje. Det kvittar om det är lager, surt eller stout man dricker så länge man har det förbannat bra undertiden. Och förbannat bra, det hade vi.

Hela öllistan för kvällen finns här.